Standarder för industrins digitalisering kunskapsseminarium

Den 12 april genomförde Produktion2030 ett kunskapsseminarium om standarder för industrins digitalisering och innovation på Teknikföretagen. Arbetet med standarder är viktigt för industrins digitalisering, något som föreläsarna var helt enig om. I arbetet med detta har projektet 4S en avgörande roll för hur Sverige kan påverka utvecklingen med standarder inom industrin.


Produktion2030s programchef Cecilia Warrol

Produktion2030s programchef Cecilia Warrol hälsade välkommen med en reflektion kring standard och digitalisering. Cecilia berättade att hon besökt SKF och deras nya produktionslina för rullager, vilken inte gick att känna igen från för bara några år tillbaka. Från Industri 1.0 med conveyor, truckar och stora batcher är den idag helt automatiserad med sensorer i både maskiner och lager som samlar data med nya affärsmodeller och tjänster i sikte. All materialhantering sköts av självkörande truckar, ett levande exempel på Industri 4.0 – en helt ny nivå som inte hade varit möjlig utan standarder.

Bakom 4S – Standards and Security for Smart Swedish Industry – står de båda strategiska innovationsprogrammen Produktion2030 och PiiA, Processindustriell IT och automation, och även PiiAs programstrateg Malin Rosqvist fanns på plats. Syftet med 4S är bland annat att lyfta standarders betydelse för digitalisering och tillsammans representerar Produktion2030 och PiiA både tillverkande företag och processföretag. Kontentan är att standarder är viktigare än någonsin i samband med Industri 4.0, något som även EU-kommissionen konstaterat. Förmiddagens seminarium bjöd på inte mindre än tolv presentatörer inom ämnet, så tempot var högt men innehållet desto mer omväxlande och intressant.


Andres Rauchwerger, affärsområdeschef vid SIS

Andres Rauchwerger, affärsområdeschef vid SIS, började med att tacka för ett bra samarbete med Produktion2030 och frågade sig sedan hur det kommer sig att EU-kommissionen intresserar sig för standarder? Och om industrin är redo för Industri 4.0? Enligt en undersökning från konsultbolaget Deloitte tror bara 14 procent av företagen att de är redo, samtidigt som marknadsföringen visar något helt annat. Det är bara att titta på den nyligen genomförda Hannovermässan där de flesta lyfte fram sitt digitaliseringsarbete …

Faktum är att utvecklingen inte syns som en effektivitetsökning i några produktionssiffror, inte i något land. Digitalisering handlar om vad, hur och varför? ”Vad” vet vi, det är till stor del teknikdrivet. ”Varför” har vi också en ganska klar bild över, en förståelse om att detta bidrar till en positiv samhällsutveckling. ”Hur” är dock inte klart; visst finns det lösningar men inte någon samordnad bild. Istället pågår det en dragkamp mellan olika lösningar, där bland annat flera plattformar presenterades på Hannovermässan.

Sammantaget så leder detta inte framåt och det är här som standarder och kommissionen kommer in. De har drivit ett arbete benämnt ”Standardisation to Support Digitising European Industry”, ett arbete som genomförts som en arbetsgrupp under programmen Multi Stakeholder Platform (MSP) samt Digitising European Industry (DEI). Mycket arbete som omfattar standarder pågår parallellt och kommissionens uppdrag till gruppen handlar om koordinering.

Gruppen har sedan adresserat frågan om fragmentisering och identifierat behovet av samordning inom relevant standardiseringsorgan. Eftersom kommissionen anser att samordning behövs så behöver de också input. Hur ska och kan vi i Sverige påverka? Ska vi satsa på en egen plattform?

Jochen Friedich från IBM Deutchland konstaterade att det är mycket på gång inom industrin och att digitalisering och AI (artificiell intelligens) kommer att spela en avgörande roll. Det är samtidigt oerhört viktigt, det handlar om konkurrenskraft och globalisering men det krävs också standarder för att koppla samman och optimera system. Partnering, Open Source, AI – allt är mycket disruptivt och ändå är vi bara i början.

De allra bästa inom digitalisering implementerar dubbelt så snabbt jämfört med alla andra. Det gäller allt från underhåll och realtidsövervakning av produktionen till informationsutbyte. Målsättningen är att hitta en gemensam plattform i framtiden, både för horisontell och vertikal integrering. Inom MSP/DEI-gruppen diskuterade de vilka standarder som behövs i tillverkningssektorn för att stödja utvecklingen, vilka utmaningar med digitalisering som kan mötas med standarder. De har tittat på hela kartan av standarder och konstaterat att många redan finns på plats, men också att det kommer att krävas nya.

Standarder ska både anpassas så att regler och förordningar följs men ska även underlätta och se till att saker och ting fungerar tillsammans. Det gäller hela flödet av information och data, ett stöd vid implementering som även tar hänsyn till säkerhet och integritet. Vid kartläggningen har de också studerat vilka grupperingar inom standard som är kopplade till digitalisering och identifierat olika kommittéer som är aktiva inom relevanta områden som exempelvis robotik eller 3D-utskrifter. De har tagit fram en punktlista med konkreta förslag över vad som måste göras inom standardisering. Det är en utmaning för hela den europeiska industrin.


Stefan Weisgerber från DIN i Tyskland

Stefan Weisgerber från DIN i Tyskland betonande att ICT är ett verktyg för ökad effektivitet och produktivitet. Vi måste synkronisera olika standardaktiviteter på både medlemslandsnivå och EU-nivå så att dessa inte krockar utan samarbetar; risken för ”trafikkaos” är tydlig och riktlinjer behövs för ett bra flöde.

Hänsyn måste tas till alla olika perspektiv för att få en samlad bild samt främja samarbeten och stimulera synkronisering. Dessutom bör vi stödja återanvändningen av befintliga lösningar för att undvika dubbelarbete, öka transparensen och försöka minska den upplevda komplexiteten. Vi ska inte utveckla ”egna” standarder.

Den plattform vi söker ska inte ta fram standarder, det finns det många andra kompetenta aktörer som kan göra. Vad den ska göra är att integrera alla existerande aktiviteter, underlätta ett deltagande och arbeta för samverkan mellan nationella satsningar som exempelvis 4S. En rekommendation är att skapa en nätverksplattform som stödjer samarbete mellan existerande plattformar och att arbeta så transparent som möjligt.


Charlotta Johnsson från Lunds universitet

Charlotta Johnsson från Lunds universitet är professor i reglerteknik och projektledare för 4S. Hon har även jobbat med standardiseringsfrågor och resonerat kring forskningsprojekt å ena sidan och standarder å andra; borde inte dessa kunna dra mer nytta av varandra? Syftet med 4S är att skapa en länk mellan FUI-projekt och den pågående internationella standardiseringsframtagningen, länkar till digitalisering och smart industri.

Många forskningsprojekt har naturligtvis fullt upp med sina forskningsfrågor, men även om de kanske vill veta mer om standarder så är det en djungel. Här erbjuder 4S ledning; vilka standarder ligger nära era projekt? En annan målsättning är att synliggöra våra svenska forskningsprojekt och påverka den internationella standardiseringsarenan. De internationella arbeten som pågår innebär dessutom inspiration tillbaka till våra forskningsprojekt.

Sverige har investerat och satsat mycket inom smart industri och digitalisering, bland annat med de 17 strategiska innovationsprogrammen. Här har vi Produktion2030 och PiiA, som både medverkar i 4S, men även andra program kan vara av intresse i detta, till exempel IoT Sverige. I alla projekt som programmen driver arbetar industri och akademi tillsammans. Sverige är dock inte ensamma om att satsa, det finns många andra länder som har egna nationella plattformar. Bland annat har Tyskland, Frankrike och Italien etablerat ett trilateralt samarbete där vi också gärna skulle vilja vara med.

I standardiseringsvärlden har de insett att det behövs standarder inom detta, en möjliggörare för att industrin ska lyckas med sin digitalisering. Om olika system ska samarbete så behövs det standarder; med samverkan mellan standardiseringsorganisationerna IEC, ISO och ITU täcks 195 av världens länder i en eller annan form. Hur kan då Sverige påverka mer?

Ett sätt är att samverka mellan de nationella initiativen – som Produktion2030 och PiiA gör här – och använda projektresultat för att påverka hur olika standarder ska se ut. Vi ska även lyssna ute på den internationella arenan och ta tillbaka information så att vi inte utvecklar något som redan finns eller går i fel riktning. Inom 4S har vi listat alla projekt inom Produktion2030 och PiiA och identifierat en person per projekt med ”standardiseringshatt”. Med dessa har vi skapat en grupp som regelbundet kan mötas och även ta våra resultat till EU.

Gunilla Sivard är forskare på KTH inom industriell produktion och projektledare för DigIn, Digital infrastructure for smart manufacturing. Tanken med projektet är att återanvända det som redan används i produktionen och i projektet medverkar PMH, Scania, Solme, RISE IVF och Eurostep. Målet är att samordna information, dels en infrastruktur för kommunikation och standardiserade gränssnitt men även för att återkoppla data från produktionen till den digitala tvillingen.

En demonstrator tas fram baserad på Scanias befintliga system med ett tydligt fokus på smart industri, från molnet till distribuerade system. Fler resurser och system ska kunna tala med varandra vilket kommer att påverka själva affärsmodellen. Tack vare 4S har de i projektet kunnat delta i en arbetsgrupp med syfte att lyfta fram de initiativ som finns, ett intressant arbete med olika människor med olika perspektiv. De ska beskriva smart tillverkning på ett strukturerat sätt och vilka teknikområden det knyter an till, allt från AI, cobots, 5G, digitala tvillingar …


Matti Tuikkanen är affärsansvarig på SSG

Matti Tuikkanen är affärsansvarig på SSG och en av aktörerna inom projektet LCDM, Life Cycle Data Management. De har 15 handplockade projektdeltagare samt ytterligare 80 bolag och 180 personer som intressenter. Målsättningen är att ta vara på den kompetens som finns inom området och återanvända den – från olika länder.

Det är ett stort område så det gäller att avgränsa. Hur går en överlämning exempelvis till där det brukar saknas information? Det representerar de största förlusterna där en av nycklarna är att överlämna informationen progressivt och då måste systemen kommunicera.

Det handlar om att kunna prata samma språk. Leverantörerna är ofta globala så det krävs ett globalt perspektiv, vilket projektet haft från starten. 88 procent säger sig ha upplevt kostnader i samband med datautbyte; varför säger inte 100 procent att de upplevt kostnader? Förmodligen för att de inte känner till kostnaderna, vilket i så fall är ännu värre.

Maja Bärring är forskare på Chalmers med fokus på hur data från produktionssystem kan användas och arbetar bland annat med projektet SUMMIT, Sustainability, Smart Maintenance and factory design Testbed, som Björn Johansson projektleder. Produktionssystemen är föränderliga, nya behov tvingar fram förändringar liksom implementeringen av maskiner, ny eller befintlig utrustning som ska anpassas till nya lokaler. Hur vet vi att den får plats?

Det är inte maskinen i sig utan kringutrustningen de fokuserar på, främst för dem som designar systemet men även underhåller det. Som ett beslutsstöd använder de virtuella kopior för att säkerställa att besluten blir rätt. Vid underhåll använder de data för att utläsa trender och målet är att ta alltid ta beslut baserade på verklig data.

De arbetar med digitala tekniker vid designen av produktionsutrustning för att få fram bättre underlag. En av dessa är 3D-laserscanning där de med hjälp av tekniken mäter avstånd och samlar in information om omgivningen inklusive färger, för att sedan sätta samman en virtuell modell av den fysiska omgivningen. I ett projekt med Saab, som håller på att bygga upp en monteringsverksamhet i Brasilien, bygger de upp en virtuell miljö där utrustning och människor sedan läggs till. Det ger Saab möjlighet att visa och tidigt introducera dem som ska jobba där om hur det kommer att se ut.

Ett annat exempel, som även uppmärksammades på Hannovermässan, är en svetsstation för träning av operatörer. Båda dessa visar på ett konkret sätt hur virtuella tekniker och metoder praktiskt kommer till nytta.

Per-Erik Martinsson sitter i ledningsgruppen för PiiA som driver projektet Smart Steel i samarbete med innovationsprogrammet Metalliska Material. De startade före jul 2018 och projektet pågår 2020 ut med projektdeltagarna SSAB, Sandvik, Dimecc, RISE, FindIt, Siemens och Swerim. De arbetar med innovationsutmaningen att kunna identifiera metallmaterial utan att märka det, tillsammans med bland andra Luleå universitet och Fraunhofer.

Det är ett undersökande projekt för att skapa en plattform för informationsutbyte längs hela kedjan med start i ståltillverkningen. Edge Computing kommer mer och mer vilket känns tryggare; vi kanske inte ska ha upp allt i molnet utan där snarare dela med sig av länkar till dem vi litar på?

I projektet jobbar de med stålindustrins kunder, det är ett kunddrivet projekt genom värdekedjan tillverkning, logistik och tillverkningsindustrin. Ju längre fram i kedjan ju svårare och mer komplex blir utmaningen men ökar samtidigt möjligheten att skapa värde. Längst bort kommer slutligen återanvändning.

Hur kan vi identifiera enskilt material i värdekedjan och koppla det till informationsflödet? Ta plåt eller coil som kan väga 20 ton och som längs värdekedjan delas upp och bearbetas. Med mer information om materialet finns det pengar att tjäna, till exempel för en liten tillverkare som måste ställa in sin utrustning för varje batch vid bockning. Det tar tid, tid som kan halveras om det fanns exakta parametrar att tillgå om materialet. I ett exempel rör det sig om fem bockningar per inställning där företaget skulle spara 16 procent om de hade rätt parametrar från början. För dem motsvarar det 800 000 euro per år – för en maskin! Det går att göra business på detta.

De tittar i projektet på affärsmodeller men även på standardisering, det här är något som måste göras tillsammans. När projekt är slut innebär det inte att de är klara, det finns en plan för fortsättning men de behöver engagera fler ståltillverkare i konsortiet.


Ann-Sofie Sjöblom (SIS)

Jonas Rosén (Eurostep), Ann-Sofie Sjöblom (SIS) och Charlotta Johnsson (Lunds universitet) arbetar alla med SIS. Hur fungerar standardiseringsarbetet? SIS är den svenska organisationen, CEN är på europeisk nivå och ISO globalt. Den som ska arbeta globalt med ISO gör det via SIS oavsett om det gäller AI, IoT, blockchain, brandsäkerhet – det är en stor bredd. 98 procent av allt SIS jobbar med gäller internationell standardisering. Arbetet rör standardisering i många olika former och de jobbar i konsensus. Det är helt öppet och inom ISO har alla en röst – Kina, Sverige, USA – vilket ger Sverige en stor möjlighet att påverka. Charlotta är med i kommittén om Industrial Digization som har mycket att göra med interoperabilitet. Här finns flera värdekedjor; material, inköp, produktion, leverans … En annan kedja går från design till produktion och leverans och kedjorna kan spänna över flera företag, från leverans av råmaterial till komponenter. Sedan har vi den vertikala kedjan från strategisk planering till maskinoperatören. Vilken typ av data ska flöda?

Smart industri är mycket brett och därför har det skapats en Coordinating Committée. Det finns redan standarder men det gäller att identifiera dem, se hur de förhåller sig sinsemellan och om det finns glapp och behov av nya. I gruppen finns fyra svenska deltagare, det är inte någon öppen grupp. Sverige leder kommittén om Robotic med teknisk dokumentation, interoperabilitet och geodata. De ger även stöd till SMF om hur standarder förhåller sig till varandra.

Cecilia Sjöberg från Vinnova berättade att det finns många Vinnovaprojekt som bidrar till standardiseringsarbetet. Finns det någon motsättning mellan standardisering och radikal innovation? Det behöver inte vara så. Närmare 70 procent av alla projekt Vinnova finansierar har något digitaliseringsperspektiv.

För omkring ett år sedan fick de ett regeringsuppdrag kring standardisering för att öka medvetenheten om standardisering och genomföra projekt. Utbildning är viktigt och därför tas det nu fram utbildningar för detta. Det finns checkar för stöd till SMF kring hur de kan medverka i standardiseringsarbetet. Vinnova har även en utlysning för små genomförbarhetsstudier kring allt från nanotek till 3D-utskrift.

För att lyckas handlar det ur Vinnovas perspektiv mycket om uthållighet, samarbete och gemensamma mål, men även om tilliten i projekt med företag som konkurrerar men ändå samarbetar. I Vinnovas projektportfölj inom standardisering taggas alla projekt efter hållbarhetsmålen. Några exempel på standardiseringsprojekt är Arrowhead Tool, 4S och Productive 4.0. Sammanfattningsvis är interoperabilitet viktigt och Vinnova kan finansiera samverkan i värdekedjor, test och demonstratorer samt standarder.

Hans Olofsson arbetar för Scania och Teknikföretagen, mycket med standarder. Hur många standarder styr smarta fabriker? De har hittat 300-350 stycken. På Hannovermässan var det många stora företaget som visade upp egna plattformar, vilket är ett problem.

Hur ser det svenska deltagandet i DEI ut? 500 miljarder kronor ska investeras under en femårsperiod, inte bara i EU utan också EFTA som inkluderar Norge och Schweiz. Arbetet drivs på olika nivåer där Sverige har en deltagare i det som kallas High Level Meeting, Lars-Henrik Jörnving från Scania. Sverige har även deltagare arbetsgrupper; om vi inte är med i matchen kan vi inte påverka. Det är viktigt att väcka intresse för detta även hos SMF, men då måste elefanten skäras i småbitar. Att skilja på startupföretag och SMF är också viktigt, där startupföretag kan hjälpa till med idéer och teknikkunskap.

Ur Scanias synvinkel, vad är ”smart”? Börja med att se till att ha kontroll på processer och standardisering. Sedan kan alla olika saker kopplas ihop och det går att visualisera för att förutse vad som händer. Arbetet fram till visualisering är riggningen; att förstå vad som händer är smart industri.

Scania arbetar mycket med Cyber Security men de måste samarbeta när de delar information. För kompetensutveckla sina medarbetare måste de ha korta utbildningar. Det gäller att digitalisera med Lean-principer där vikten av standarder inte nog kan betonas, varför Scania också är engagerade i flera olika kommittéer.



När du klickar på prenumerera godkänner du att Produktion2030 sparar din e-postadress i enlighet med GDPR.

Prenumerera på Produktion2030s nyhetsbrev!

X