Logg internationellt: Nytt från Bryssel

EU-parlamentet är i upplösning. Det är i och för sig precis som det ska vara. Beträffande ramprogrammet har parlamentet sagt sitt och förhandlingen med rådet (medlemsstaterna) är över; däremot vet vi inte hur budgeten för nästa period 2021-2027 kommer att se ut. Medlemsstaterna har inte börjat förhandlingen än och det nya parlamentet ska även säga sitt. Oavsett så är det dags att börja prata om ramprogrammets innehåll.

Kommande programperiod skiljer sig från tidigare då medlemsländerna har aviserat att de vill delta mer aktivt i planeringen. Tidigare kom kommissionen med mer eller mindre färdiga förslag som medlemsländerna kunde kommentera för att sedan via programkommittéer påverka inriktningen. Nu vill medlemsstaterna vara med redan vid utformningen av förslagen och inte bara reagera på dessa. För att arbetet inte ska börja på noll har dock kommissionen tagit fram ett första utkast kring den strategiska planeringen för programmets första fyra år som de distribuerat ut – ett diskussionsunderlag på 127 powerpointbilder.

Det som är intressant i denna lunta är att de också tagit upp frågan om partnerskap. Från kommissionens sida har de föreslagit 44 partnerskap för nästa ramprogram, från public-to-public – samverkan mellan olika stater vilket kanske inte alla är så berörda av – till Public Private Partnership som kan exemplifieras av Factories of the Future, vilket vi tycker är särskilt intressant.

När det gäller partnerskapen så är det främst tre saker som kommissionen ser som centrala:

  1. Innehållet i de förslag som kommissionen lagt fram; är det relevant, vad ska vi fokusera på? Efterföljaren till Factories of the Future går under benämningen Made in Europe; speglar den vår industris viktigaste utmaningar fram till 2027? Den viktigaste frågan är hur budgeten kommer att se ut, just nu har vi ingen alls. Medlemsstaterna är överens om att max 49 procent av budgeten för pelare två – ramprogrammets tre ”pelare” är excellent forskning, globala utmaningar och konkurrenskraftig europeisk industri respektive ett innovativt Europa – kan gå till den samlade gruppen partnerskap. Hur mycket pengar det blir vet vi inte, men det är 49 procent som potentiellt ska fördelas på 44 partnerskap. Det kan bli svårt och omfattar djupa diskussioner i och mellan kommission och medlemsstater om vilka som ska prioriteras.
  2. Kommissionen ser gärna en breddning av partnerskapet, det vill säga att det inte endast ska bestå av industri och forskningsutförare utan även av aktörer som exempelvis fackföreningar, stiftelser och andra intressenter. De vill se ett bredare engagemang, något som också kommer att kräva diskussioner. Vilka aktörer är relevanta, vilka kan tillföra något av verklig nytta? Ett felval kan göra det svårt att få fram program som är vettiga.
  3. Hur mycket är industrin villig att investera i det kommande Made in Europe? Detta är en kuggfråga. Det är avgörande att det går att visa att detta är något som Europa behöver prioritera och att industrin är villig att investera i det.

Ovanstående kommer att diskuteras under resten av året. Kanske inte så mycket kring innehållet, mer kring de övergripande delarna. Det handlar mindre om vi ska satsa på Internet-of-Things eller robotics utan mer om hur mycket industrin vill investera. Vilken ”impact” kommer satsningen att göra på Europas industri? Vilka andra aktörer behöver engageras för att uppnå målen? Hur kommer medborgarna att uppleva detta? Känner de att det är välinvesterade skattemedel? Allt detta sker i konkurrens med 43 andra möjliga intresseområden …

Charlotte Andersdotter
Ansvarig Teknikföretagens och RISEs Brysselkontor



När du klickar på prenumerera godkänner du att Produktion2030 sparar din e-postadress i enlighet med GDPR.

Prenumerera på Produktion2030s nyhetsbrev!

X